Erik Bergman (1886-1970), kyrkoherde i Hedvig Eleonora församling 1934-1964. Gift med Karin Bergman. Far till Ingmar Bergman. Foto: Gustaf Reimers/Länsmuseet Gävleborg

Bergmansymposium
Lördag 23 november 2024

BERGMAN OCH VÅLDET

Välkommen till 2024 års Bergmansymposium. Fri entré.

  • Program:
  • 10.00 Välkomna, presentation av dagens program, Sven Milltoft

  • Reflektioner på temat Bergman och Våldet

  • 10.10 ”Finns skammen?” Ola Larsmo, författare. Samtal med Jan Holmberg
  • 10.40 MUSIK
  • 10.45 ”Bergman, våld och skörhet” Isabelle Ståhl, doktor i idéhistoria och författare. Samtal med Sven Milltoft
  • 11.15 MUSIK
  • 11.20 ”Hårda nypor – några handfasta hågkomster” Linus Tunström, regissör Samtal med Maaret Koskinen
  • 11.50 MUSIK
  • 12.00 Lunch intas på egen hand
  • 13.00 Maaret Koskinen introducerar Ingmar Bergmans film Skammen
  • 13.10 Filmvisning: Skammen
  • 15.00 Avrundande samtal tillsammans med Ola Larsmo, Isabelle Ståhl och Linus Tunström. Moderatorer Jan Holmberg och Sven Milltoft
  • 16.00 Avslutande mingel för de som önskar.
    En wrap och något att dricka till självkostnadspris.

Ingmar Bergman förknippas knappast med ”våldsfilm”, men det finns onekligen brutala inslag i många av hans filmer. Våldtäkt i Jungfrukällan, mord i Ur marionetternas liv, barnmisshandel i Fanny och Alexander … Vad gäller grafiskt våld hos Bergman sticker Ormens ägg (1977) ut, med scener som enligt filmvetaren Thomas Elsaesser har ”en knappt uthärdlig fysisk intensitet”. Möjligen inspirerades regissören till dessa blodsorgier av de mer renodlade våldsfilmer som var populära under sjuttiotalet. (Den omåttligt populära Death Wish med Charles Bronson hade för övrigt samma producent som Ormens ägg.)

Även när våldet inte utövas hos Bergman finns det ofta där som ett hot, i till exempel Gycklarnas afton, Sommarnattens leende, Det sjunde inseglet eller Persona. De många självmorden eller självmordsförsöken (i Kris, En passion, Saraband med flera) visar att rollfigurernas våldskapital ofta nog riktas mot dem själva.

Fysiskt våld är alltså vanligt i Ingmar Bergmans filmer. Om vi även räknar med psykiskt våld så finns det i dem alla. Äkta makar i strindbergska dödsdanser, förtryckande föräldrar, syskonplågerier eller auktoritetsfigurer som förödmjukar utlämnade människor är väl själva sinnebilden av en bergmanfilm.

Och så har vi honom själv, den föregivne demonregissören med sina omtalade raseriutbrott, som hotade recensenter med stryk och faktiskt en gång blev dömd för ringa misshandel (det rörde sig om en knuff mot en teaterkritiker).

Vad är våld? Hur utövas det? Kan det någonsin berättigas? Om allt detta handlar årets Bergmansymposium.

Varmt välkomna!
Jan Holmberg och Sven Milltoft

Hedvig Eleonora församling har sedan 2009 arrangerat Bergmansymposium. Församlingen har en stark anknytning till Ingmar Bergman eftersom hans far, Erik Bergman, var han kyrkoherde i Hedvig Eleonora församling under tre decennier, mellan 1934 och 1964. Sonens spända förhållande till fadern är väl känt, både självbiografiskt och via filmerna. I filmen Den goda viljan skildras de första åren av föräldrarnas äktenskap. Erik Bergman var en komplex person: en uppskattad kyrkoherde men också en sträng far som uppfostrade sina barn hårt. Några dagar innan fadern dog satt Ingmar hos honom och den döende gamle mannen tog sonens hand och mumlade fram välsignelsen. Ingmar skriver i Laterna magica: ”Jag tänker på honom ur ett förtvivlat avstånd men med ömhet. Det är illa ställt med Bergman denna dag, trots det vänliga ljuset över havet. Längtan att något äntligen ska röra vid mig, att jag ska få nåd.”

Tidigare Bergmansymposium

År 2023: Bergman – Bergman och sexualiteten

Malena Ivarsson, Maaret Koskinen, Samanda Ekman, Mariah Larsson, Jan Holmberg och Sven Milltoft. 
Film: Tystnaden

År 2022: Bergman – Bergman och humorn

Andres Lokko, Anna Pettersson
Film: Viskningar och rop

År 2021: Bergman – farsot, avstånd, närhet*

Sverker Sörlin, Susanne Wigorts Yngvesson, Jan Holmberg, Maaret Koskinen
Film: Sommarnattens leende
*2020 års symposium sköts upp till 2021 pga. av pandemin. 

År 2019: Bergman och Dämonerna

Owe Wikström, Cecilia Hector
Film: Vargtimmen.

År 2018: Bergman och musiken

Eric Schüldt, Tamara Bohlin, Louise Eulau och Mattias Lundberg
Film: Saraband

År 2017: Bergman och Lutherdomen

Caroline Krook, John Sjögren, Leif Zern
Film: Nattvardsgästerna.

År 2016: Bergman och minnet

Agneta Pleijel, Johan Cullberg
Film: Smultronstället

År 2015: Bergman och föräldraskapet

Maria Bergom Larsson, Per Naroskin, Gunilla Röör
Film: Höstsonaten

År 2014: Bergman och manligheten

Ebba Witt-Brattström, Maaret Koskinen, Erik Helmerson, Livia Millhagen
Film: Dokument Fanny och Alexander

År 2013: Bergman och skriften – tanke, ord, gestaltning

Jan Holmberg, Maria Bergom-Larsson, Stefan Larsson, Caroline Krook
Film: Enskilda samtal. Samtal 1, 2, 5.

År 2012: Bergman och ålderdomen

Maaret Koskinen, Cecilia Torudd, Leif Zern, Jannike Åhlund
Film: Malou möter Ingmar Bergman & Erland Josephson, samt Saraband.

År 2011: Bergman och kvinnligheten

Tiina Rosenberg, Lena Endre
Film: Tystnaden

År 2010: Bergman och barnet

Birgitta Steene, Clarence Craaford, Malena Janson, Jens Jonsson, Suzanne Osten
Filmer: Söndagsbarn & Fanny och Alexander

År 2009: Bergman – ondskan, människan och metafysiken

Inga Landgré, Maaret Koskinen, Caroline Krook, Stefan Jarl, Stina Oscarsson
Filmer: Det sjunde inseglet & Viskningar och rop