Bergmansymposium
Lördag 22 november 2025
BERGMAN OCH RITEN
Välkommen till 2025 års Bergmansymposium. Fri entré.
Program:
10.00 Välkomna, presentation av dagens program, Sven Milltoft
10.10 Anförande av Karin Helander, professor i teatervetenskap och aktuell med boken Bergman bakom kulisserna.
10.40 MUSIK
10.50 Leonidas Aretakis, journalist och författare till boken Extas i folkhemmet, håller anförande om vår tids nyandliga drogriter.
11.20 MUSIK
11.30 Susanne Wigorts Yngvesson, professor i teologi, håller anförande om den religiösa ritens relation till dramatiken.
12.00 Lunchpaus.
13.15 Maaret Koskinen, professor emerita i filmvetenskap, introducerar Ingmar Bergmans film Riten.
13.20 Filmvisning: Riten.
14.30 Skådespelaren Elin Klinga samtalar med Jan Holmberg, vd för Stiftelsen Ingmar Bergman, om arbetet med pjäsen Dämon: El funeral de Bergman av Angélica Liddell, som spelats på Dramaten under hösten.
15.00 Panelsamtal med de medverkande, som leds av Sven Milltoft och Jan Holmberg.
16.00 Avslutande mingel. En wrap och något att dricka till självkostnadspris.
Bergman och riten
”Oavsett min egen tro eller mitt eget tvivel”, skriver Ingmar Bergman i en essä från 1965, ”är det min åsikt att konsten förlorade sin livgivande betydelse i det ögonblick den skilde sig från kulten.”
Några år senare gjorde han tv-filmen Riten, ett av hans mindre kända verk men på många sätt centralt. Inte minst genom ordet i titeln. Riten, kulthandlingen, ceremonin, ritualen är viktiga i Bergmans konstnärskap och liv. Det kan röra sig om återgivningar (ej sällan ironiska) av religiösa sakrament som i Nattvardsgästerna eller i Enskilda samtal, där prästen Jacob (för övrigt kyrkoherde i Hedvig Eleonora) säger: ”De flesta mänskor tror att Luther avskaffade bikten. Det gjorde han nu inte. Han förordade vad han kallade ’det enskilda samtalet’. Men han var ingen vidare mänskokännare den förträfflige reformatorn. Det blir svårt med dagsljus och ansikte mot ansikte. Då är det avgjort bättre med biktstolens magiska halvmörker, de mumlande rösterna, doften av rökelse.”
Att det inte bara var den kristna kulten som intresserade Bergman märks i hans intresse för Friedrich Nietzsches tankar om de apolloniska och dionysiska impulserna: å ena sidan viljan till ordning och kontroll, å den andra behovet av kaos och kontrollförlust. Här är inte minst Bergmans två uppsättningar av Euripides Backanterna viktiga.
En annan aspekt av riten eller ritualen är de ibland närmast tvångsmässiga sätt på vilka Bergman skötte sitt arbete och levde sitt liv: skrivande, repetitioner, måltider – allt sker under tydliga former vid exakta tidpunkter. Så kunde dämonerna hållas i schack.
Det är också en rit som står i centrum för Bergmans viktigaste livsregel, formulerad i Laterna magica: ”Oavsett allt, ska du hålla din gudstjänst. Det är viktigt för besökarna, det är viktigare för dig. Om det också är viktigt för Gud, får visa sig. Om det inte finns någon annan gud än din förhoppning, är det viktigt för guden också.”
Årets symposium Bergman och riten kommer att behandla riter hos Bergman, men vi utvidgar våra sinnen ytterligare. Karin Helander, talar om Backanterna. Leonidas Aretakis delar med sig av sina kunskaper om vår tids nyandliga drogriter. Susanne Wigorts Yngvesson belyser den religiösa ritens relation till dramatiken. Vidare berättar Elin Klinga om sitt arbete med Angélica Liddells pjäs Dämon: El funeral de Bergman som spelades på Dramaten i höstas – en föreställning där både Bergman och en ritual står i centrum.
Varmt välkomna!
Jan Holmberg och Sven Milltoft
Tidigare Bergmansymposium
År 2024: Bergman och våldet
Ola Larsmo, Isabelle Ståhl, Linus Tunström, Maaret Koskinen, Jan Holmberg och Sven Milltoft.
Film: Skammen
År 2023: Bergman och sexualiteten
Malena Ivarsson, Maaret Koskinen, Samanda Ekman, Mariah Larsson, Jan Holmberg och Sven Milltoft.
Film: Tystnaden
År 2022: Bergman och humorn
Andres Lokko, Anna Pettersson
Film: Viskningar och rop
År 2021: Bergman – farsot, avstånd, närhet*
Sverker Sörlin, Susanne Wigorts Yngvesson, Jan Holmberg, Maaret Koskinen
Film: Sommarnattens leende
*2020 års symposium sköts upp till 2021 pga. av pandemin.
År 2019: Bergman och Dämonerna
Owe Wikström, Cecilia Hector
Film: Vargtimmen.
År 2018: Bergman och musiken
Eric Schüldt, Tamara Bohlin, Louise Eulau och Mattias Lundberg
Film: Saraband
År 2017: Bergman och Lutherdomen
Caroline Krook, John Sjögren, Leif Zern
Film: Nattvardsgästerna.
År 2016: Bergman och minnet
Agneta Pleijel, Johan Cullberg
Film: Smultronstället
År 2015: Bergman och föräldraskapet
Maria Bergom Larsson, Per Naroskin, Gunilla Röör
Film: Höstsonaten
År 2014: Bergman och manligheten
Ebba Witt-Brattström, Maaret Koskinen, Erik Helmerson, Livia Millhagen
Film: Dokument Fanny och Alexander
År 2013: Bergman och skriften – tanke, ord, gestaltning
Jan Holmberg, Maria Bergom-Larsson, Stefan Larsson, Caroline Krook
Film: Enskilda samtal. Samtal 1, 2, 5.
År 2012: Bergman och ålderdomen
Maaret Koskinen, Cecilia Torudd, Leif Zern, Jannike Åhlund
Film: Malou möter Ingmar Bergman & Erland Josephson, samt Saraband.
År 2011: Bergman och kvinnligheten
Tiina Rosenberg, Lena Endre
Film: Tystnaden
År 2010: Bergman och barnet
Birgitta Steene, Clarence Craaford, Malena Janson, Jens Jonsson, Suzanne Osten
Filmer: Söndagsbarn & Fanny och Alexander
År 2009: Bergman – ondskan, människan och metafysiken
Inga Landgré, Maaret Koskinen, Caroline Krook, Stefan Jarl, Stina Oscarsson
Filmer: Det sjunde inseglet & Viskningar och rop
Hedvig Eleonora församling har sedan 2009 arrangerat Bergmansymposium. Församlingen har en stark anknytning till Ingmar Bergman eftersom fadern, Erik Bergman, var präst och kyrkoherde i Hedvig Eleonora församling under tre decennier, mellan 1934 och 1964.
Sonens spända förhållande till fadern är väl känt, både självbiografiskt och via filmerna. I filmen Den goda viljan skildras de första åren av föräldrarnas äktenskap. Erik Bergman var en komplex person: en uppskattad kyrkoherde men också en sträng far som uppfostrade sina barn hårt. Några dagar innan fadern dog satt Ingmar hos honom och den döende gamle mannen tog sonens hand och mumlade fram välsignelsen. Ingmar skriver i Laterna magica: ”Jag tänker på honom ur ett förtvivlat avstånd men med ömhet. Det är illa ställt med Bergman denna dag, trots det vänliga ljuset över havet. Längtan att något äntligen ska röra vid mig, att jag ska få nåd.”